godnattsaga för Barnet. jag brukar läsa tills nappen ploppar ut. då vet man att det är djupsömn. att det är klart. lite som knappkycklingen från min barndom. min gamlamormor och jag lagade ofta knappkyckling. medan vi väntade på att knappen skulle ploppa ut lärde hon mig hur man ångade bort frimärken som inte blivit stämplade, så att man kunde använda dem igen. fatta magin när man höll brevet över kaffekannans pip och såg hur frimärket släppte. triumfen! och när knappen ploppat var det bara att hugga in på kycklingen.
när nappen ploppat är det snipp, snapp, snut så var sagan slut.
livet på en pinne liksom. att vänta på ett plopp.
exempel på ett helt oploppat barn från tidigare idag.
2 kommentarer:
Ljuvlig. Söt som socker!
Håller med Syster Lisa, KARAKTÄR, en liten grop i hakan är bara charmigt och stärker personligheten. Det ljuvligaste barn jag sett (förutom mina egna förstås).
Skicka en kommentar