efter en och en halv veckas obarmhärtig förkylning och ganska mycket fint vårväder: gah, önska att man kunde snöra på sig gympaskorna och ge sig ut på en runda utan att klappa ihop som en gravt överviktig kol-patient med lungödem efter 900 meter. sket-förkylning att aldrig ge med sig. orka!
måndag 11 april 2011
aldrig får man vara riktigt lycklig
vanligtvis: gah, ansträngningen att snöra på sig gympaskorna och ge sig ut på en runda - som att bestiga Mount Everest. minst. orka!
Etiketter:
motionera mera
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Håll ut! Snart kommer du sväva fram! Du vet, allt kommer med våren och sommaren, även konditionen!! Jag vet att du kan...
Emma: om inte annat så är det en mycket trovärdig ursäkt att det är förkylningen som får mig att känna mig som en överviktig kol-patient med lungödem! må den aldrig gå över! ;)
haha...när man har en förskylning känns det inte lika betungande att att springa. om man bara skulle vara frisk. när man sen äntligen blir frisk. då är genast berget att besegra där igen. hög igenkänningsfakor på den...nä, inte alls...... ;)
Pernilla: märkligt det där hur kroppen fungerar ändå... ;)
Skicka en kommentar