om man är två bast och inte riktigt lärt sig det där med när man bör säga högt vad man tänker och när man så att säga INTE bör göra det, så är det lätt hänt att man pekar på en gubbe som ser lite sammanbiten ut på sätet bredvid i bussen och högt talar om att:
- OJ, HAN E SUJ MAMMA! JATTESUJ MAMMA!
då kan man också säga att det är mycket, mycket lätt att den ömma modern är ganska så glad över att det hela utspelar sig högst upp i en röd dubbeldäckare på Liverpool Street och att gubben med allra största sannolikhet inte fattat ett ord av vad som just sagts. för det hade kanske inte gjort honom gladare direkt, tänker jag.
måndag 26 september 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ibland har man tur som en tok. Och ibland inte. Som när min son pekade på en tant i ICA-butiken och helt överlycklig utbrister "En häxa mamma, kolla en häxa!!!" Ridå...
I fredags eftermiddag droppade mitt kiddo första kommentaren om en gubbe på ICA Maxi i rusningstid. "Den dubben äj dammal mamma, ja tycke inte om homon", ehh.. jag låtsades som det regnade, men gapskrattade inombords.
Maria & Knut och kofta: HAHAHA! vet inte vilket som är värst, men kan dessvärre se vilket som hända mig inom en snar framtid... de pratar ju inte alltid så tydligt i den åldern, men då är min unge generös nog att upprepa allt sjuttioelva gånger så att ALLA ska förstå vad han menar. schysst av honom! men man får ju tänka att det alltid kommer att vara skitkul i ett retrospektiv! (eller ännu mer underbart om man lyckas garva inombords redan då, starkt! misstänker dock att jag bara hade velat dö. speciellt vid en häx-kommentar. den är svår att släta över liksom... :))
han kanske hade blivit lite glad över att bli väckt ur sin surhet, det kan vara precis en sån kommentar man behöver ibland... :)
Skicka en kommentar