mikropaus

jobba ikapp. ja, ni hör ju själva hur festligt det låter. och för att krydda det hela ytterligare valde mitt barn lite lägligt att somna om på helt fel sida efter vällingen. antal gånger jag gått sträckan skrivbordsstol säng och stoppat in en napp/pussat lite på en panna/gungat lite på en rumpa/sjungit lite på en sång/strukit lite på en rygg/kramat lite/vyssat lite/lullat lite på sistone? ingen kan räkna så långt, men antagligen måste vi slipa om golven för att få bort stigen. på den nivån. jobbar mycket mikropauser nu kan man säga. tar ned stressnivåer och så. utvärderar det konceptet senare. kör vi då. fem minuter effektivt arbete startar NU.

hello darkness concealer my old friend

varje gång vi bokar 7-flyget känns det som en förträfflig idé. skönt att få en extra kväll i London! skönt att flexa lite och glida in på jobbet direkt från flyget! skönt, skönt, skönt!

känslan varje gång vi kliver upp ca 03.30 för att ta 4.20-bussen till 7-flyget: inte så förträfflig.

och nu: känner mig bakis. plus har en stressig dag på jobbet.

skönt är inte riktigt ordet jag söker, konstigt nog. inte. alls.

språkförbistring när den är som bäst

om man är två bast och inte riktigt lärt sig det där med när man bör säga högt vad man tänker och när man så att säga INTE bör göra det, så är det lätt hänt att man pekar på en gubbe som ser lite sammanbiten ut på sätet bredvid i bussen och högt talar om att:

- OJ, HAN E SUJ MAMMA! JATTESUJ MAMMA!

då kan man också säga att det är mycket, mycket lätt att den ömma modern är ganska så glad över att det hela utspelar sig högst upp i en röd dubbeldäckare på Liverpool Street och att gubben med allra största sannolikhet inte fattat ett ord av vad som just sagts. för det hade kanske inte gjort honom gladare direkt, tänker jag.

hurra hurra hurra!

det basta med gardagens fodelsedag?

att jag uppvaktades pa sangen med en chocolate chip cookie-tarta. hjartformad och stor som en pizza.

jag upprepar: CHOCOLATE CHIP COOKIE STOR SOM EN PIZZA.

man kan tro att man dott och hamnat i chokladhimlen da. men jag overlevde. och at de sista kaksmulorna nyss. mmm... chocolate chip cookie-tarta. kan vara den basta uppfinningen sedan hjulet. och anledning nog att fira samtliga bemarkelsedagar i London, det sager jag er.

vi ses i London då!

ha den äran

hoppla, hoppla! nu pågår provtryck minsann!

och på CDON går 1, 2, 3 – cirkus på turné! att beställa, blev jag tipsad om (men leveranstiden ser lite lång ut, så jag vet inte vart i världen de där böckerna egentligen befinner sig). ja, det är därifrån illustrationerna på korten kommer. nä, inte från CDON. från boken. ja, ni fattar.

jaha, nu PASSAR DET JA

kollar efter lämplig lunch och bara: - mmm, fiskbullar*! i dillsås! älska! shit, vilken PERFEKT lunch!

...

men att otack är världens lön, det är väl sen gammalt?

* och låtom oss nu icke ifrågasätta att jag gillar fiskbullar. jag bara gört. ok?

what goes around comes around, ja?

började dagen med att hitta ett ensamt och borttappat cykellås med tillhörande nyckelknippa längs med vägen på hundrundan. kände igen hyresvärden på nycklarna och var inte allt för långt ifrån ett av deras kontor så jag knallade dit, knackade mig in innan öppningsdags och de lovade att de kunde se vem nycklarna tillhörde och att stackaren skulle återfå dem. ville jag lämna mitt namn så att jag kunde få hittelön? nä, vill folk det? hör det inte till allmänt hyfs och god medmänsklighet att hjälpa till med sådana här småsaker när man kan?

men ändå.

man hoppas ju att karmakontrollanten HAR NOTERAT DEN MKT, MKT GODA GÄRNINGEN OCH SER TILL ATT INGA FLYGPLAN STÖRTAR PÅ VÄG TILL LONDON IKVÄLL, TACKSÅHEMSKTMYCKET!

okej. säger vi så då?

dagens snapshot

packade, tejpade, skickade. fyra vinster comin' up!

NOTE TO SELF: kvinnor är från venus, män är från mars. eller från hålor i marken där de bor med sina syskon som också är deras kusiner?

skickade männen i mitt liv till affären med instruktionen: - köp något gott till ikväll!

vad de kom hem med?

ett jätte-, jättestort vitkålshuvud.

eh, jo. det är ju gott? om man är... KANIN?

jag ger er andra höjdare i påsen:

1. fiskbullar i dillsås (mmm, dillsås! denna vardagslyx!)

2. tonfisk på burk (hallå! med smak av grillad paprika!)

3. morötter (herrejisses, vilken kanin som helst hade ju tyckt att detta är en fest-påse!)

4. palsternacka (tydligen den godaste av rotfrukterna enligt senaste kanin-SIFO:n!)

så, är det bara jag som är petig här eller tänker ni möjligtvis också i helt andra banor när ni säger "gott"?

speciell speciell störning nr 10

snälla, säg att ni också klipper och omsorgsfullt limmar små förvaringspåsar av bubbelplasten när ni ska slå in något och liksom inte bara *hemska tanke* virar den runt och tejpar? jag menar, det skulle ju liksom... gå jättefort?

/prioriterarmintid_79

grattis?

funderar på om illustrationerna ur räkneboken (som kommer ut i dagarna) kanske skulle kunna bli gattiskort?

hmmm, vad tror ni?

vem bor, vem låter?

idag = VAB + VAF

random dagisbacill in da house, men medan Ungen är oförskämt pigg så är jag numera så ynklig att jag nästan börjar misstänka att jag är man. skulle inte bli det minsta förvånad om jag måste raka mig och kissa stående senare. stackars.

planscher für alle!

ok, möcket unik i all ära, men det är nog inte riktigt min favoritfärg att vara begränsad och exkluderande ändå. klart att alla som vill ska kunna ha plansch! så, är det nu någon som känner sig lite vissen över att inte ha vunnit någon plansch, så kan man åtminstone få köpa en. det beror lite på hur många som vill ha, men för 90-100 kr + frakt blir den din!

speak now or forever hold your peace!

mejla mig på hej@fiaelia.com så jag vet om jag ska beställa extra.

en lite annan version av femminutersmetoden bara

när Ungen plötsligt börjar att spela upp hela scener ur Mamma Mu och Kråkan i mörkret vid läggdags, och vill att jag ska leverera Mamma Mus repliker, då är det ta mig sjutton svårt att hålla käften och låtsassova.

då levererar man.

vinst varenda gång!

ja, hade inte det varit fint, så säg?!? tyvärr är det ju inte så det fungerar här i verkliga livet. så himla jättetrist, tycker jag från djupet av mitt hjärta. inte bara för att jag hade velat kasta böcker och planscher vilt omkring mig som tack för alla de fina mejl och kommentarer jag fått, utan också eftersom jag närapå dog beslutsångestdöden när jag var tvungen att välja. men den enes bröd den andres död, det är väl så det verkliga livet vill ha det kan jag tro. menmenmen! detta är vad jag tröstade mig med på vad som hade kunnat komma att bli min dödsbädd: ni som inte vunnit kommer inom kortaste kort att få en ny chans att vinna vad som kan vara världens bästa räknebok! sug på den ni! nu är ni rent av glada att ni inte vann de här schletna böckerna va? haha! de olyckliga vinnarna är...

Linda S P som vinner Vem bor...? + plansch för att hon inte bara mejlat ett, utan varenda bibliotek i hela kommunen och bett dem att köpa in mina böcker. och är det något jag tycker om så är det tanken att finnas på en hel drös av något så fint som bibliotek samt människor som inte gör saker och ting halvdant. plus att hon utan att vinna det minsta skriver så fint om böckerna att man nästan trillar av stolen. Linda har förtjänat den här vinsten, Linda är en värdig vinnare!

Tomas H som vinner Vem låter...? + plansch eftersom han är så storsint att han vill vinna för att kunna ge bort hela vinsten. okej, nu verkar Tomas förvisso att vara en medelålders man och inte riktigt målgruppen för färgglada pekböcker och planscher, men ändå. givmildhet ska premieras! plus att han vill att jag signerar. fatta ego-boosten! det enda jag signerar i vanliga fall är mina kortköp = inte så kul. Tomas är således även han en mkt, mkt värdig vinnare!

Lovisa J som vinner Vem bor...? + plansch bara för att hon var först att tävla med ett lagom desperat och roligt mejl (på klingande västgötska), som gjorde mig jätteglad. älska människor med lite vinnarskalle! plus att hon redan nu sprider allmänbildningen om vilda och tama djur på västgötaschlätta, min hembygd. bara en sån sak. Lovisa = värdig vinnare!

Petra L som vinner Vem låter...? + plansch för att hon bland annat snackat in boken hos vad som verkar vara en mycket trevlig butik. jag hade älskat att finnas i mycket trevlig butik! plus att hon vill tapetsera hela väggar med mina planscher. ok, kanske inte tyder på att Petra kommer att bli nästa stora modebloggare, men hey det ger henne åtminstone titeln värdig vinnare som plåster på såren!

seså, mejla era adresser till mig på hej@fiaelia.com så skickar jag er vinsterna!

stoppad

...för det kom visst en helg emellan. med trädgårdsdag och efterföljande kräftkalas. och med en helt fullproppad söndag. men nu är det måndag och vad passar väl bättre än att starta veckan med att lotta ut lite böcker? skulle säga inget, hörs snart då!

dagens post

sitter och jobbar, hör brevbäraren och släpper allt, inklusive min stolthet, och springer till hallen likt en trogen retriver efter nåt nedskjutet byte. men förgäves...

...en liten, ensam Metro Bostad ligger och skräpar på hallmattan. varken mer eller mindre. besvikelsen! lommar tillbaka till skrivbordet, men hinner knappt sätta mig innan det rasslar till i brevinkastet IGEN. åh, hon kom tillbaka, brevbäraren, precis som jag drömt om! således: sladdar tillbaka ut i hallen. och: ser avi! kastar mig på den likt en hök på en stackars åkersork, men inser snart...

...att det handlar om ett rekat brev som inte ens är till mig. NAAAJ! i runda slängar dubbelt så besviken som över Metro Bostad. samlar ihop skärvorna av det som är jag och en bunt kuvert som alla ser ut som räkningar.

men hallåja? vad är det här? två brev från...

...jomenvisst, Posten! - GÖLLEBÖCKERNA, SNART KOMMER MAMMA!

ps. så har ni inte fått arslet ur vagen och tävlat om innehållet i de där paketen + möcket unik plansch är det hög tid att få det nu. för snart har jag böcker att lotta ut förstår ni, och då kan inget stoppa mig!

dagens familjematchning

kunde inte hålla mig, utan klädde raskt på mig nya leggingsen i morse, varpå Ungen kommer sättande.

- MAMMA E HA INTE TOTISE BYSSOR! TOTISE HA!

ja, som om jag hade fått på mig dem.

- smickrande förvisso älskling, men jag lovar att detta är mammas byxor. ibland är saker lika varandra vet du, de här byxorna liknar nog dina, men de här är mycket större - se! (visar pedagogiskt hur stora byxorna är) dina ligger i tvättkorgen, tror jag.

- NÄ. TOTISE BYSSOR!

jomensåatte. vi får nog jobba lite på det där med storleksuppfattning, men tills dess var det bara att leta fram 92:0rna, lyckligtvis överst och med bara en pyttefläck på ena knät.

tur att more is more i vår familj. samt att barnets far (mig veterligen) inte hyser samma kärlek för färgglada trianglar på sina ben. möjligt att gränsen går någonstans vid fyra sådana här ben per familj om man inte tillhör ett kringresande gycklarsällskap?

plåster skrämmande lika leggings

har inte hunnit ha vägarna det allra minsta förbi en bokhandel i veckan, så idag tog jag ödet i egna händer och svängde helt sonika inom stort och hemskt köpcentrum på väg från möten, bara för att kunna gå in i bokhandel lite nonchalant och liksom lite i förbifarten råka hitta nya böckerna. "nämen hoppsan hallåja, ligger/står ni HÄR?! och jag som bara hade vägarna förbi jag. jaa, världen är allt bra liten hörrenini!"

var mycket redo med mitt bästa förvånade uttryck. men. beskvikelsen när de enda jag stötte ihop med var två kvarglömda ex av "Min första bok om tama djur". mycket stor. när jag hjälpt ödet på traven och allt.

jahaja. fick lov att tröstköpa mig ett par galet glada leggings som plåster på såren. såg ingen annan utväg, faktiskt.

några bilder på det också

sista timmen på resan

är alltid den längsta. försöker jobba, men delar vagn med bara ett par till och de sitter snett bakom mig. hur de än vrider och vänder sig ser de min skärm lika tydligt som en bioduk. det funkar inte för mig. kan inte fokusera, det känns som de inkräktar i min personal space. alla är plågsamt medvetna om det och ler snabbt och artigt, men ack så stelt, när våra blickar möts. skulle jag flytta skulle det vara allt för uppenbart. så jag sitter kvar. oproduktiv. snart hemma nu. skönt.

underhåll mig!

lämnar bästkustkontoret, nu väntar några härliga timmar på ett varmt, trångt tåg. hur man kan få den resan att kännas om möjligt längre, varmare och trängre, undrar ni? plättlätt! man tar bara med sig massa ekonomitjafs man aldrig hinner med annars. ont ska med ont förgås! mest troligt är dock att jag det dör av leda nånstans innan vi nått Halland. RÄDDA MIG! klicka på tävlingen här till höger och skicka mig en hel drös med roliga mejl och kommentarer att roa mig med istället, gört!

ps. det klev precis på vad som verkar vara en hel högstadieskola, jippie!

kollatitta!

jag har inte hunnit vara i närheten av varken mitt brevinkast eller någon bokhandel, men kollatitta bilden jag fick skickad till mig! Vem bor...? och Vem låter...?! livs levande! i butik! i så himla fint sällskap bredvid Ingela P Arrhenius pixieboks-boxar! så himla glad för mina nykomlingars skull. fin start på livet de verkar ha.

note to self: packa gummistövlar nästa gång

för ett litet tag sedan kunde man läsa att bland annat meteorologen Per Holmgen uttalade sig om att ingen skulle vilja bo frivilligt på västkustkusten om sisådär hundra år. att regn och översvämningar skulle ha skrämt bort folk vid det laget. 100 år Per? verkligen? ge det en två-tre veckor, säger jag.

vågar visa mig i korridoren. än så länge.

jobbar inte hemma, jobbar på kontor idag. det är alltid lite ovant när jag gör det. har lite svårt att acklimatisera mig och så. finner det till exempel mycket problematiskt att sitta bekvämt när jag har finkläder. dessutom väljer jag alltid något stort och coolt armband som bara är i vägen och som jag får ta av det första jag gör. men framför allt har jag mycket, mycket svårt att inte sjunga med högt och falskt till musiken i lurarna. har varit väldigt nära att skämmas ihjäl flera gånger. har därför satt upp post-it-lapp på skärmen:

SJUNG INTE!

så, hoppas jag klarar mig resten av dagen nu.

Sveriges armhåla

befinner mig i Sveriges armhåla, som lever upp till namnet och visar sig från sin fuktigaste sida. eller jag trodde i alla fall att jag befann mig i Sveriges armhåla. googlar uttrycket och inser att många anser Sveriges armhåla vara Malmö? nä, men där är jag ju för en gångs skull inte. andra hävdar diverse andra städer i vårt avlånga land. misstänker att det är något jag missat här. kan någon förklara för tant så hon vet var hon är?

här var'e böcker, finfina böcker! kom å vinn, mina damer och herrar! kom å vinn, finfina böcker! här var'e böcker!

kollatitta! nu är de här två inte bara filer i en dator längre, nu kan man köpa (gört vettja, gört)!

jag har visserligen inte sett något bevis för att de verkligen finns än, men jag är lovad att det ska dimpa ned några kartonger bevismaterial i Skåne inom kortaste kort. hur otålig jag är? mycket, mycket otålig. har svårt att göra något annat än att sitta i hallen och lyssna efter brevbärarens steg i trappan faktiskt. och när brevbäraren kommit, utan paketavi, så sitter jag ändå kvar och tänker att hon nog kommer tillbaka. att hon nog hittar en kvarglömd avi (min) i sin cykelväska som hon går tillbaka och delar ut (till mig). ja, det är en ganska meningslös och oproduktiv sysselsättning, det kan ni kanske tänka er, så jag tänker att vi kanske kan tävla lite istället? snälla, kan vi inte? det var så roligt att få ge bort böcker sist, så det gör vi igen va? och den här gången (konstpaus) slänger jag in en alldeles specialgjord plansch (se nedan) i potten också! mycket unik! mycket begränsad upplaga! vinnarna får alltså bok + plansch.

så, visst vill ni vinna? då så. allt ni behöver göra är att få mig att lämna brevinkastet genom att skicka mig ett trevligt mejl eller en dito kommentar, så att jag måste gå till datorn och sätta mig (ny regel: får inte kolla mejlen i mobilen! eller ha datorn i hallen!). skriv vad du vill eller underhåll mig med varför du måste få en bok (eller flera?) vettja! den som dessutom, i sann Mirijam-anda, berättar hur den gör sitt bästa för att pracka på de här böckerna på varenda liten småknatte de någonsin träffat eller tipsar om tävlingen så att fler har chans att vinna (på sin blogg eller Facebook eller helt sonika sätter upp lappar på stan så inte en enda förälder i bygden kan undgå) ligger väldigt mycket extra bra till, det gör de faktiskt.

seså, mejla mig på hej@fiaelia.com eller lämna en kommentar och gör det bums! tävlingen avslutas när böckerna kommit. så, är ni med? tävlingen är avslutad, vinnarna hittar du här!

ibland måste man sova ikapp?

studiedag på föris idag, så vi hänger hemma Ungen och jag. undrade om det skulle bli någon middagssömn = jag skulle få någon arbetsro, men oroade mig nog i onödan. Göllongen har sovit sedan strax efter lunch nu. dags att väcka?

tisdag=tristdag

men lyllos mig som målade naglarna alldeles glada häromdagen då! försök att deppa med de här godbitarna på händerna. försök! omöjligt, det säger jag er.

dagens i-landsgnäll:

jag har någon slags liten blemma i höger ytteröra. nån introvert finne eller liten miniböld eller jag vet inte vad. mkt obekvämt att lyssna på musik med iPhone-lurarna då. glömmer det dock varje gång och pillar in en sån där liten hörlur. mkt, mkt obekvämt. åh, stackars.

ps. har dessutom klätt på mig fula kläder idag. typiskt min otur. d.s

men jag har omvärderat livet nu. inser hur skört och värdefullt det är. tar vara på stunden och den biten.

som sagt: min unge har slutat att sova på föris. ändå säger jag glatt att: - jomenvisst, jag och Ungen kan måndagshandla (tillsammans med ungefär alla andra i den här stan) efter dagis, inga problem!

ok. VILLE JAG DÖ?!?

hade jag månde någon slags undertryckt dödslängtan som plötsligt blommade ut? tycker jag att knivar och vapen är läskiga, men att det är för dyrt att åka till en klinik i Schweiz? annars är nämligen det uttalandet helt oförklarligt.

ps. överlevde som ni märker. men det var jävlarimig på håret.

mot havet!

ja, vi är på väg! utan bilnyckel förvisso, men dock på väg. gul buss=nöjesattraktion om man är två bast.

ångrar mig - STORT behov av att gnälla!

åkaj, det är finfint väder - trevligt. och vi blev nyss bjudna ut till havet - mycket trevligt. men Mannen har dragit iväg på någon slags vindsurfning och lämnat oss billösa. och ingen har ju en extra bilbarnsstol bara sådär i bilen. jahaja. nähänä. men då: snilleblixt! jag och Barnet tar bussen till bilen (som står ganska bra att resa kollektivt till) och kör sista biten till huset vid havet (som ligger sämre bra till att resa kollektivt till). strålande! Ungen älskar att åka buss dessutom, så många mammapluspoäng på den utflykten - katching!

så, mycket peppade gjorde vi oss snabbt redo för att hinna med bussen. - JA E FÄDIG, JA E FÄDIG! gastar Ungen entusiastiskt innan jag ens fått på mig en tröja. men till sist ändå: snörar på Ungen skorna, snörar på mig skorna, ska hämta reservnyckel. finns inte. letar, letar, letar. vänder upp och ned. minns tydligt hur Mannen en stund tidigare i telefon sagt att han lagt nyckeln i korgen där den ska ligga. letar lite på måfå på andra ställen ändå. nä. ingen nyckel. (stark déjà vu på den ni, för övrigt. vi pröjsade med andra ord nyss en mindre förmögenhet för att få en ny reservnyckel. väl investerade pengar!)

nu går bussen. ute skiner solen och här sitter vi med skorna på.

får man inte gnälla lite då så vet jag inte vad.

sådärja: slutgnällt!

sitter nämligen på ett rosafluffigt moln och ler fånigt. den kärleken, den kärleken, underbara nyförälskelse! nej, det är inte helt hälsosamt, det säger jag er, men jag ÄLSKAR min nya dator. på riktigt älskar.

jag kan utan minsta bekymmer köra hundra tunga program samtidigt, bolla mellan de ziljoner filer jag har upp och streama lite om jag känner för det och jiddra med internet i största allmänhet och bläddra mellan allt samtidigt och ladda mot hårddisk och ha mig och datorn bara: - SIR YES SIR! och agerar innan jag hunnit blinka. plus inte låter som ett mindre hemmakärnkraftverk! herrejisses, hänger inte med här. är så van att behöva ta en femminutare varje gång jag vill växla mellan programmen, så nu: nästan lite läskigt att ha en dator som jobbar snabbare än vad jag gör. känner mig som en slacker som vill ta en fikapaus, men datorn bara står där och stirrar och är redo så jag pallar inte.

men det är sådant man har överseende med när man är nykär förstår ni (och då håller man dessutom på sig för man vill vara sitt bästa och smalaste jag). nä, nu får ni ursäkta men nu ska jag dejta vidare här. det gäller att passa på, kan eventuellt behöva umgås med min familj sedan nämligen. bara för att det är helg. men ÅH!

lite snabbt gnäll bara, sen slutar jag. lovar.

vaknade med halsont för typ femtonde dagen i rad. en helvetesjävlaskitförskylning som liksom inte bryter ut, men ligger där och HOTAR mig. otroligt otrevligt. och fatta tröttsamt. FATTA synd det är om mig.

uschdå. förlåt den gnälliga starten ungdomar, var bara tvungen att få det ur mig. får inga sympatier på hemmaplan nämligen = dubbelsynd.

mvh stackarsgnällig_79

parli italiano?

eh... jahaja, hur GALET är inte det här då? någon pratar på italienska om Vilda djur? varför i hela friden då för? och vad säger människan? snälla saker hoppas jag? eller sågar hon den vid fotknölarna?

vi skaffade pärlor

och nu pärlar vi ibland om kvällarna. lite på platta och lite på resårband.

men det roligaste är naturligtvis att pärla hej vilt lite överallt.

sen får vi TÄDA TÄDA VAJE FEDA fast det bara är till exempel torsdag.

men jag har mitt nya armband på mig och då blir det lite roligare.

SEX!

Ungen räknar, mest hela tiden.

- EN TÅ TE SYJA SEM SEX SU ÅTTA NIO TIO!

en mor är mycket stolt, naturligtvis, och frågar:

- hur många år är du då?

- TÅ ÅJ! meddelas det bestämt.

- och hur många fingrar är det då?

- SEX!

jaja. kanske lite tidigt att anmäla Ungen till någon slags matteskola för underbarn ändå alltså?

det ska väl böjas i tid det som krokigt ska bli

hört vid frukostbordet i morse:

- JA TYCKEJ OM SUNGA POPJULA!

och man bara: men vad är det för fel på "Ekorr'n satt i granen" (eller typ... Robyn?)? den har ju också en rolig dans! men ändå. hatten av Eric Saade! att snärja dem precis efter de lärt sig att "dansa" och "sjunga" är ju minst sagt imponerande. kollade på föris och du har visst en hel armé glaskrossande* dansare som TYCKEJ OM SUNGA POPJULA redan på småbarnsavdelningen. synd bara att deras veckopeng sällan räcker till några skivor, men jag antar att du ser det som en långtidsinvestering?

* just glaskrossardans känns ju helt rätt för din målgrupp också! genialt!