ibland undrar man hur länge den sista blinkningen varade. helt plötsligt har man ett barn som går och tultar. som sparkar fotboll! som klättrar och förstår och som älskar att spexa. som babblar och pekar och är en riktig liten iakttagare. som äter upp sin mat själv med sked och gaffel. som kan säga sitt namn när man frågar efter det! som vinkar åt alla främlingar i affären, delar ut slängpussar till höger och vänster och som älskar att kramas. och som sjunger "Bä, bä vita lamm", "Kalle anka satt på en planka", "Tänk om jag hade en liten, liten apa" och diverse andra slagdängor.
onsdag 22 september 2010
störst av allt är kärleken
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Idag skrev jag ett kåseri. Gissa överskriften?
Gosh otäckt lika du & jag...
KRAM LISA
precis så är det!
gullungen!
ååhhh.. :)
KRUTRUT: haha, skönt att jag är synkad med mitt norrländska jag! KRAM
Anna: verkligen! :)
HANNA: ja, i kvadrat! :)
<3
jag förstår innebörden i det du skriver men de där fantastiska föräldrakänslorna och kärleken kan man nog inte fatta själv för än man varit med om det..
Skicka en kommentar