jomensåatt.
typ frisk nu. min unika förmåga att skapa spänning i vardagen är dock tyvärr konstant.
söndag 6 februari 2011
finns det medicin mot det här också kanske? och går den i så fall på högkostnadsskyddet?
sköna söndag. kommer in från promenad och skalar en gryta potatis och ställer på spisen. brassar på. tänker potatismos, men så blir man och barn panikhungriga och vi micrar rester. äter resterna under ett täcke i soffan (fortfarande lite småklen när jag känner efter) och ser på vinterstudion (vilken jäkla stålman han är den där Hellner!) samtidigt som jag agerar dockteater med handdockor för Barnet (som redan var utfodrat, lugn bara lugn!). gör en miljon andra saker (ganska lite städar garderoben och ganska mycket ligger under mitt täcke i soffan med datorn i knät) och glömmer helt bort den där grytan (någon i hushållet har dock sänkt plattan från sexan till trean, men... sedan också glömt bort den). får någon slags skänk från ovan och kommer plötsligt ihåg den där grytan potatis. helvetesjäklaskitpotatisen! springer ut i köket och ankommer lagom tills potatisen typ kokat sig till en annan fysisk form. blir så stressad att jag tappar glaslocket i golvet (ja, det gick sönder). häller av allt potatisvatten (när jag skulle göra mos).
Etiketter:
jadajadajada,
äta bör man...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
*Stryker Fia på kinden & säger att det ordnar sig. Ingen fest förrän något går sönder...
Kram LISA
163, är man en långis då?
(åh, glömde... mannen var inte så matchande som brudarna & jag i orange, svart & rosa... han stal min giftgröna mössa & gick som kärring mot strömmen... Besviken?)
Krutrut-Lisa: tack, tack, så sant, så sant! och jisses! på centimetern (även om jag kanske sträckte på mig lite väl där i passet... hmmm)! men, nä... då är man inte lång. tänkte att dina hundar var GIGANTISKA och ja, då måste du ju vara lång om de inte räckte dig till axlarna typ. och typiskt den där mannen att inte färgmatcha när alla ansträngt sig liksom! ;)
ibland är priset högt för lite mos... (men sjukt gott).
Det låter i alla fall som om ni haft en urmysig dag där under täcket i soffan, en riktig vintersöndag.
Och just det, välkommen tillbaks från sjukstugan! Imorgon börjar en ny vecka, hurra!! (det är det fina med sådana där dagar, att det alltid kommer nya tomma :) ).
Haha! Ni är för gölliga Lisafia och Fialisa!... fasen jag känner mig som en jätte, vill också vara liten och söt.
Fialisa, Skönt att du mår bättre och jag undrar också om det finns medicin mot det andra, lider av samma lika tror jag ;)
KRAM
Hundarna är inte så höga som man kanske vill tro, mer tyngden som de stoltserar mest med. Dock är nog Gunda vad som räknas till en hög donna om man mäter doguemått. Äsch vi säger att jag är lång, det lät snyggt. Så kan du få känna dig petit där nere i syd. Kanske målar man även upp bilden av att jag är pytteliten när man läser hur hundarna drar runt med mig hela tiden... *skäms.
KRAM!
ps. din unika förmåga att skapa spänning i vardagen är mycket underhållande för oss, alltid något?! ds.
Emma: ja, men då har jag fått NÅGOT gjort idag då i alla fall. för garderoben... fortfarande ganska mycket lite faktiskt. och ganska mycket mer vintersportsöndag... ;)
Petra: hör av mig om jag hittar! :) KRAM
ps. och jag vill vara låååååång!
Krutrut-Lisa: haha, klart de gör! du ÄR ju också två äpplen ju! ;) embrasse grande på dig petite-Lisa!
Skicka en kommentar