ångrar mig - STORT behov av att gnälla!

åkaj, det är finfint väder - trevligt. och vi blev nyss bjudna ut till havet - mycket trevligt. men Mannen har dragit iväg på någon slags vindsurfning och lämnat oss billösa. och ingen har ju en extra bilbarnsstol bara sådär i bilen. jahaja. nähänä. men då: snilleblixt! jag och Barnet tar bussen till bilen (som står ganska bra att resa kollektivt till) och kör sista biten till huset vid havet (som ligger sämre bra till att resa kollektivt till). strålande! Ungen älskar att åka buss dessutom, så många mammapluspoäng på den utflykten - katching!

så, mycket peppade gjorde vi oss snabbt redo för att hinna med bussen. - JA E FÄDIG, JA E FÄDIG! gastar Ungen entusiastiskt innan jag ens fått på mig en tröja. men till sist ändå: snörar på Ungen skorna, snörar på mig skorna, ska hämta reservnyckel. finns inte. letar, letar, letar. vänder upp och ned. minns tydligt hur Mannen en stund tidigare i telefon sagt att han lagt nyckeln i korgen där den ska ligga. letar lite på måfå på andra ställen ändå. nä. ingen nyckel. (stark déjà vu på den ni, för övrigt. vi pröjsade med andra ord nyss en mindre förmögenhet för att få en ny reservnyckel. väl investerade pengar!)

nu går bussen. ute skiner solen och här sitter vi med skorna på.

får man inte gnälla lite då så vet jag inte vad.