måndag 5 september 2011

men jag har omvärderat livet nu. inser hur skört och värdefullt det är. tar vara på stunden och den biten.

som sagt: min unge har slutat att sovaföris. ändå säger jag glatt att: - jomenvisst, jag och Ungen kan måndagshandla (tillsammans med ungefär alla andra i den här stan) efter dagis, inga problem!

ok. VILLE JAG DÖ?!?
hade jag månde någon slags undertryckt dödslängtan som plötsligt blommade ut? tycker jag att knivar och vapen är läskiga, men att det är för dyrt att åka till en klinik i Schweiz? annars är nämligen det uttalandet helt oförklarligt.


ps. överlevde som ni märker. men det var jävlarimig på håret.

4 kommentarer:

Anna Hovskägg sa...

Jag tänkte också dö idag. Dö av oro. För tänk om veterinären säger att det finns inget att göra. Då dör jag ju?
Jag överlevde & åkte till affären för att veckohandla. ENSAM. Ville liksom inte dö igen...

Emma sa...

Kanske att det inte blir en måndagsrutin då... ;)
*Noterar för framtida kunskapsbehov....*

fiaelia sa...

Anna Hovskägg: gusågött! och man utmanar liksom inte ödet två gånger, det är sunt förnuft!

Emma: haha, insup klokskaperna bara!

Anonym sa...

Finns ett bra trick som heter "matkasse"!
Vi testar ICAs och det är helt ljuvligt att bara hämta ut sin mat/få den hemkörd.
/Helena