onsdag 14 september 2011

sista timmen på resan

är alltid den längsta. försöker jobba, men delar vagn med bara ett par till och de sitter snett bakom mig. hur de än vrider och vänder sig ser de min skärm lika tydligt som en bioduk. det funkar inte för mig. kan inte fokusera, det känns som de inkräktar i min personal space. alla är plågsamt medvetna om det och ler snabbt och artigt, men ack så stelt, när våra blickar möts. skulle jag flytta skulle det vara allt för uppenbart. så jag sitter kvar. oproduktiv. snart hemma nu. skönt.

2 kommentarer:

Emma sa...

Du skulle slängt fram framsidan på dina böcker på skrivbordet och flashat tåggrannarna :D
Kom å köp!!

fiaelia sa...

Emma: och sedan rutinerat halat fram några ex och bara: - barnbok? barnbok?!
får fila lite mer på mina säljskills, känner jag.