1905-2011, östra fasaden

ca 1905

1978-2011

2011

får ha min rena micro i fred åtminstone

eftersom jag sitter ganska mycket hemma och jobbar just nu, så har jag erbjudit fönstebytargänget att använda sig av olika faciliteter i min lägenhet om de skulle behöva det. och igår när jag klev in i lägenheten vid lunch så stod det en snickare i köket och tittade på medan en matlåda snurrade i min micro, och det var ju således helt sin ordning.

OM det inte vore för det att jag var tvungen att dö skämsdöden samtidigt.

den micron var nämligen för dagen så äcklig att jag inte hade velat låna ut den till min värsta fiende. lovar, den måste försökt att slå något slags rekord i vidrighet (och nu har jag inte sett något pris än, men annars hade jag kunnat sätta min högra arm på att den vunnit med hästlängder). någon måste först ha friterat den, sedan stoppat in tomatsoppa och dynamit samtidigt och slutligen startat. med dörren öppen. ni hajar. inte ok.

i morse stod jag följdakltigen och skurade micron efter alla konstens regler. jag använde små svampar och borstar och trasor och medel av allehanda slag för att förinta varje spår av att den hade varit allt annat än fläckfri livet genom. och hade det inte varit för att micron står högt uppe på kylskåpet, så hade man faktiskt kunnat äta direkt ur den nu, så klinkiskt ren är den.

om det kom någon och ville låna min micro idag? inte.

jaha. så är man äckliga-micro-tjejen med hela snickarstaben då. fräscht.

lite mer höst

dagens fönsterbytarbild: idag från MITT kök!

– bye, bye perspektivfönster från 70-talet!

– hej, hej fina 4-luftsfönster i sekelskiftesstil!

just nu:

ser ni skillnaden? väntade bara på att killen med mega-megafonen skulle hoppa fram och gasta "MOVE THAT BUS!" och för alltid ge mig en ringande ton i huvudet, men det hände aldrig. fick spärra upp ögonen, gapa dramatiskt och gasta "OH MY GOOOOOD!" utan tv-team i hälarna. men så slapp jag ett tacky amerikanskt skrytbygge i spansk kolonialstil också. skönt.

borde också ingått: 10p vetebrödsbak

har en massa byggarbetare här som byter ut våra fönster. så himla exalterad! bye, bye bruna perspektivfönster från 70-talet! hej, hej fina, vita 4-luftsfönster i sekelskiftesstil! känner riktigt hur det gamla huset skrockar nöjt där under tilläggsisoleringen, liksom en gammal primadonna som får sig en uppfräschning och återigen får vittring på sin glans dagar. känner dock också att jag kanske redan blivit lite av en biatch genom att lägga mig i detaljer, flytta saker några millimeter och tvinga snickarna att mäta extra i hällregnet för att jag vill ha det så nära perfekt det går att få (men hey, det är väl ungefär det arkitektutbildningen går ut på? att lära sig att vara byggarbetarnas onda tå resten av yrkeslivet?). måste kanske baka jättemycket fikabröd och blidka dem med nu, så att jag inte får mina egna fönster upp-och-ned som hämnd? vägen till varje snickares hjärta går som bekant via fikarasten, det är sedan gammalt.

blir än en gång påmind om att familjeforum måste vara så nära helvetet på jorden man kan komma

hade en jättetrött unge vid fötterna och blandade omsorgsfullt sista vällingen i paketet tidigare i kväll, för att sekunderna senare välta ut nästan hela flaskan. paniken! och som den 2000-talsmänniska jag är så tar jag naturligtvis inte bara mitt förnuft till fånga. jag googlar.*

och gissa vad man hittar när man googlar alternativ till välling? jo, man hittar någon fråga på något familjeforum där någon gett sitt barn den sista vällingen på kvällen, men nu har barnet vaknat och vill ha mer och vad hade ni andra gett er ett-åring om vällingen var slut och affären hade stängt? vad folk svarar? att hon är en dålig mamma för att hon 1) inte kan trösta sitt barn utan mat samt 2) inte har en årsförbrukning vällingpulver i skåpen. naturligtvis. TRÖTT. MAN. BLIR.

* får en reality check och SEDAN tar jag mitt förnuft till fånga.

en helg/många ögonblick

TGIF

och jag funderar eventuellt på att inte sitta klistrad vid en dataskärm och jobba hela helgen. antagligen kanske lite, men absolut inte hela. således infinner sig nu något som kan liknas fredagskänsla. på riktigt!

ps. kan man gå och lägga sig innan 22?

för om man tuggar kan man inte somna förstår ni

det finns de som blir magra av stress och hög arbetsbelastning.

låtom oss säga så här: de är INTE lika med jag.

/ochintehinnerjagtränaheller_79

dagens alter egollon

dagens alter egollon

jag är desperat, men någonstans drar jag ändå gränsen

akut hjärnfrys och kreativ kramp. gah! det brukar hjälpa med en promenad eller löprunda, så jag överväger snabbt med mig själv och flyttar samtidigt blicken ut genom fönstret...

...där det regnar lite från alla håll och knappt är dagsljus fastän det är mitt på blanka eftermiddagen.

äh, kände just att jag nog tänker bäst inomhus idag ändå.

flitens lampa

men från och med nu då: flitens lampa. behövs på alla de sätt idag, kan jag meddela.

KOM E MIN ASSÄJ!

planeringsdag på föris och jag fick förmiddagen med Ungen den lilla krämaren. inte mig emot, har spenderat större delen av tiden med att shoppa. gratis*. i mitt eget vardagsrum. inte fy skam.

* allt kostar förvisso ALLE DINE BENGAR, men det syns inte på kontoutdraget. tur.

dagens veleri

funderar på att ruinera mig (nåja) på en ritplatta. har provritat, men känner mig lite konservativ. det är hög tid sägs det, men Västgöten håller i riksdalerna och tvekar. givetvis.

nä, mer spännande än så blir det inte.

this just in:

kollatitta – there is a new book in town!

kanske för att hon ser ut som jag känner mig?

deadline närmar sig med stormsteg och jag fastnar med det mesta, men lite för den här björnen.

skaparkris

skickar iväg familjen för att få lite arbetsro. Barnet packar en väska. känner sin mor bevisligen. det här kan ta tid.

revidering

igår kom Mannen i mitt liv hem med med en göllig unge från dagis, fisksoppa från stans bästa fiskrestaurang och en stor påse fingodis. DET är tamigsjutton något att skriva hem om det.

inget man skriver hem om

tittar tillbaka på en vecka (ett liv?) där det jobbats alldeles för mycket med alldeles för tråkiga saker som helst skulle levererats igår tacksåhemsktmycket och jag varit gräsänka och mest gått på autopilot som en zombie till vardagsmaskin. klä på, klä av, tvätta, torka, byta, bada, borsta, gurgla och i största allmänhet göra sitt bästa för att vara en god mor åt en tvåbastare som pendlar mellan att vara sådär JÄTTEJOLIG så man bara vill sätta tänderna i de där små låren till att vara centimeter från tvångströja och en spruta i varje dito över att behöva ta på sig skalbyxorna eller strumporna eller inte får BAJA ÄTA JÄKAN till middag. också Hunden. sätta på sig snabba skorna och jäkta till och från dagis inklusive omväg med honom i släptåg och låtsas att det är träning samtidigt. sedan döva samvetet över den ignorerade storebrorsan med att låta honom äta upp den explosion av ätbarheter i kökets alla vrår som kallas post-middag i det här hushållet. och låtsas som att det är precis lika bra som om någon (jag) faktiskt hade städat upp det. låta tidningarna ligga orörda på hallmattan, ignorera tvätthögarna och leka lite buss iförd en pirathatt istället. sedan jobba in på sena natten och när ögonen går i kors smyga över den sovande skatten till stora sängen, för att den känns så tom annars, somna med varm andedräkt i armhålan och vakna som en levande död vad som känns som en kvart senare av att någon har sitt ansikte en centimeter från ditt och babblar:

– GOMOJJON MAMMA! DE E MOJJON! SOLEN E VAKEN! HAJ DU SOVIT GOTT?

börja dagen med att ljuga den lilla sötnöten rakt i ansiktet. också upp på hästen igen.

ni hör. inget man skriver hem om direkt. om ni undrade.

inget särskilt, bara ännu en morgon

dagens godnatt

17:55, strax efter middagen, i frimärkskön, mot min axel.

min unge har sannerligen gett begreppet attacksömn ett ansikte.

samt är troligtvis ständig sektreterare i föreningen "Vi som äter vår välling i sömnen".

men man undrar ju:– vem är du och vad har du gjort med mitt barn?

- GONATT MAMMA PAPPA, MÅTTE GÅ LÄGGA MIG!

Barnet knallar med bestämda steg mot sovrummet, men stannar upp, ändrar riktning mot badrummet och meddelar:

- MEN. FÖST MÅTTE BOSTA TÄDENA!

UNDERBART VÄDER!

säger de som vet. de är i det här fallet inte likställt med jag. jag sitter nämligen med näsan i en freaking dataskärm och jobbar. strålning som strålning liksom. men kul för er andra, verkligen! blogga gärna om det också! rub. it. in.

också senaste nytt från havet då: man och barn meddelar att de badat. ja, så underbart väder är det tydligen. och jag, jag GLÄDS med dem – fantastiskt att de tar en paus från ledigheten och vill dela detta med mig! tröstköpte en gammal seg och isig Cornetto från korvkorren bredvid. en besvikelse. gjorde snarare det hela värre tyvärr.

morgonstund har guld i mun

– älskling, ska vi köpa en moppe eller kanske en sån där fräsig, stabil damcykel till honom, tycker du? vore inte det något att visa upp för polarna?

jag behöver en ny cykel.

min gamla trotjänare, modell vinglig och ranglig (men fin!), lämpar sig nämligen inte speciellt bra för att transportera barn på och eftersom jag numera är en ansvarskännande mor som ska cykla runt med min avkomma på pakethållaren behöver jag således en rejäl damcykel modell mycket stabil.

så, kollar Blocket lite för att se om det möjligtvis är så att det finns någon liten tant där ute som känner att hon vill göra sig av med en sådan cykel i fint, välvårdat skick. och nu är inte jag ett stort fan av att folk av kvinnligt kön ska hålla sig till produkter ämnade enkom för folk av kvinnligt kön och vice versa gällande folk av manligt kön, MEN trots detta till synes öppna sinne kan jag inte låta bli att förvånas över att en majoritet av de rejäla damcyklarna modell stabilare verkar säljas av... män? eller snarare av killar i 15-årsåldern som citat: "säljer för att jag kör moppe nu".

är det här vad man ger sin tonårsson i födelsedagspresent alltså?

en damcykel med kjolskydd och generös sadel för extra komfort? och jag som OROADE mig för dagens ungdom. tänkte att de körde skateboard i sådana där livsfarliga ramper, susade förbi på en sådan där tuff designcykel utan broms eller körde moppe utan hjälm. också trampar de runt på en röd Monark Karin allesammans!

herrejisses. måste verkligen sluta att vara så fördomsfull.

London = LOVE

mikropaus

jobba ikapp. ja, ni hör ju själva hur festligt det låter. och för att krydda det hela ytterligare valde mitt barn lite lägligt att somna om på helt fel sida efter vällingen. antal gånger jag gått sträckan skrivbordsstol säng och stoppat in en napp/pussat lite på en panna/gungat lite på en rumpa/sjungit lite på en sång/strukit lite på en rygg/kramat lite/vyssat lite/lullat lite på sistone? ingen kan räkna så långt, men antagligen måste vi slipa om golven för att få bort stigen. på den nivån. jobbar mycket mikropauser nu kan man säga. tar ned stressnivåer och så. utvärderar det konceptet senare. kör vi då. fem minuter effektivt arbete startar NU.

hello darkness concealer my old friend

varje gång vi bokar 7-flyget känns det som en förträfflig idé. skönt att få en extra kväll i London! skönt att flexa lite och glida in på jobbet direkt från flyget! skönt, skönt, skönt!

känslan varje gång vi kliver upp ca 03.30 för att ta 4.20-bussen till 7-flyget: inte så förträfflig.

och nu: känner mig bakis. plus har en stressig dag på jobbet.

skönt är inte riktigt ordet jag söker, konstigt nog. inte. alls.

språkförbistring när den är som bäst

om man är två bast och inte riktigt lärt sig det där med när man bör säga högt vad man tänker och när man så att säga INTE bör göra det, så är det lätt hänt att man pekar på en gubbe som ser lite sammanbiten ut på sätet bredvid i bussen och högt talar om att:

- OJ, HAN E SUJ MAMMA! JATTESUJ MAMMA!

då kan man också säga att det är mycket, mycket lätt att den ömma modern är ganska så glad över att det hela utspelar sig högst upp i en röd dubbeldäckare på Liverpool Street och att gubben med allra största sannolikhet inte fattat ett ord av vad som just sagts. för det hade kanske inte gjort honom gladare direkt, tänker jag.

hurra hurra hurra!

det basta med gardagens fodelsedag?

att jag uppvaktades pa sangen med en chocolate chip cookie-tarta. hjartformad och stor som en pizza.

jag upprepar: CHOCOLATE CHIP COOKIE STOR SOM EN PIZZA.

man kan tro att man dott och hamnat i chokladhimlen da. men jag overlevde. och at de sista kaksmulorna nyss. mmm... chocolate chip cookie-tarta. kan vara den basta uppfinningen sedan hjulet. och anledning nog att fira samtliga bemarkelsedagar i London, det sager jag er.

vi ses i London då!

ha den äran

hoppla, hoppla! nu pågår provtryck minsann!

och på CDON går 1, 2, 3 – cirkus på turné! att beställa, blev jag tipsad om (men leveranstiden ser lite lång ut, så jag vet inte vart i världen de där böckerna egentligen befinner sig). ja, det är därifrån illustrationerna på korten kommer. nä, inte från CDON. från boken. ja, ni fattar.

jaha, nu PASSAR DET JA

kollar efter lämplig lunch och bara: - mmm, fiskbullar*! i dillsås! älska! shit, vilken PERFEKT lunch!

...

men att otack är världens lön, det är väl sen gammalt?

* och låtom oss nu icke ifrågasätta att jag gillar fiskbullar. jag bara gört. ok?

what goes around comes around, ja?

började dagen med att hitta ett ensamt och borttappat cykellås med tillhörande nyckelknippa längs med vägen på hundrundan. kände igen hyresvärden på nycklarna och var inte allt för långt ifrån ett av deras kontor så jag knallade dit, knackade mig in innan öppningsdags och de lovade att de kunde se vem nycklarna tillhörde och att stackaren skulle återfå dem. ville jag lämna mitt namn så att jag kunde få hittelön? nä, vill folk det? hör det inte till allmänt hyfs och god medmänsklighet att hjälpa till med sådana här småsaker när man kan?

men ändå.

man hoppas ju att karmakontrollanten HAR NOTERAT DEN MKT, MKT GODA GÄRNINGEN OCH SER TILL ATT INGA FLYGPLAN STÖRTAR PÅ VÄG TILL LONDON IKVÄLL, TACKSÅHEMSKTMYCKET!

okej. säger vi så då?

dagens snapshot

packade, tejpade, skickade. fyra vinster comin' up!

NOTE TO SELF: kvinnor är från venus, män är från mars. eller från hålor i marken där de bor med sina syskon som också är deras kusiner?

skickade männen i mitt liv till affären med instruktionen: - köp något gott till ikväll!

vad de kom hem med?

ett jätte-, jättestort vitkålshuvud.

eh, jo. det är ju gott? om man är... KANIN?

jag ger er andra höjdare i påsen:

1. fiskbullar i dillsås (mmm, dillsås! denna vardagslyx!)

2. tonfisk på burk (hallå! med smak av grillad paprika!)

3. morötter (herrejisses, vilken kanin som helst hade ju tyckt att detta är en fest-påse!)

4. palsternacka (tydligen den godaste av rotfrukterna enligt senaste kanin-SIFO:n!)

så, är det bara jag som är petig här eller tänker ni möjligtvis också i helt andra banor när ni säger "gott"?

speciell speciell störning nr 10

snälla, säg att ni också klipper och omsorgsfullt limmar små förvaringspåsar av bubbelplasten när ni ska slå in något och liksom inte bara *hemska tanke* virar den runt och tejpar? jag menar, det skulle ju liksom... gå jättefort?

/prioriterarmintid_79

grattis?

funderar på om illustrationerna ur räkneboken (som kommer ut i dagarna) kanske skulle kunna bli gattiskort?

hmmm, vad tror ni?