tisdag 31 augusti 2010

går på kvällsskiftet

men vill egentligen bara krypa ned under täcket och domna bort. den här ensamma-mamma-grejen alltså. herrejisses, det tar på krafterna.

helt plötsligt har jag fått en helt ny förståelse för varför programmet Ensam mamma söker överhuvudtaget finns. nu är det snarare en gåta för mig att de inte är MER desperata?!?

men nu: ända in i kaklet. kämpa.

7 kommentarer:

Emma sa...

Öka farta sista kvarta, TI-A-HôLM!

You can do it!

anna sa...

håll ut!!!

pia i värmland sa...

Håller helt med ang. Ensam mamma söker. Jag skulle va way beyond desperat om jag va ensamstående med två barn och en hästfarm. Nä, inte rätt program för mig. Bonde söker fru is the shit. Ut och bygga staket, köra traktor, bygga lekstuga osv. Men, visst är det skönt att va själv med de små liven ibland också.Kram

fiaelia sa...

Emma: HAHAHA, så hejar en sann västgöte! :D

fru a: jej!

Pia i Värmland: ensam med två barn och hästfarm och jag hade rymt hemifrån. alternativt KÖPT mig en man. håll hårt i din du! ;) KRAM

Anna sa...

men: jag vet att om det nu mot alla förmodan skulle bli så att du blev ensam så skulle du klara det. det är bara att du inte är van.
och barn blir ju bara lättare och lättare med åren (innan dom vänder till svårare igen någon gång i samband med puberteten)

fiaelia sa...

Anna: klart man klarar sig! den här gången var det lite dålig tajming med att jag hade mycket jobb att göra bara. man är ju inte 20 längre och kan sova tre timmar per natt, 30-åringen blir sliten av att köra tredubbla skift! ;) men två ungar OCH en hästgård. äh, jag hade köpt mig en bättre hälft jag! ;)

pia i värmland sa...

Ja, jag håller hårt i honom!! Visst klarar man mer än man tror, men det finns gränser. Bara detta med barnuppfostran. När ungen för hundrade gången krånglar och är vrång och man står där med vit flagg i handen och tänker: Jag ger mig, jag gör vad som helst. Då kunde man prisa Gud när sambon kommer och backar upp och ungen köper det utan att blinka. Så gött o va två.