kvällen, köket, ångesten

det var meningen att jag skulle skicka iväg lite ritningar till en snickare, ritningar på hur det nya köket var tänkt att se ut, men just när jag skulle trycka på skicka-knappen så påminde någon mig om att jag ju faktiskt kan göra köket preciiiis som jag vill nu, eftersom det inte är moduler utan en snickare som liksom gör som jag ritar.

först blir man lite glad vid tanken, men sen kommer ångesten. herrejisses mina vänner, det krävs versaler här ta mig sjutton: ÅNGESTEN.

det låter kanske fantastiskt det där - att få göra precis som man vill? ni tycker det?

NEJ, det gör det inte kan jag tala om för er. inte det minsta. HERREGUD, precis som jag vill!?! det svartnar och ögonen går i kors och man får akut ritkramp och sedan sitter man hela kvällen och vänder och vrider och vrider och vänder på ritningarna tills man stupar i säng och drömmer mardrömmar om att allt faller på en radiator som inte går att flytta eller att man får koka sina ägg i hallen.

ja, det var min kväll det. om ni undrade alltså.