om att komma undan med blotta förskräckelsen

man jobbar en söndagfömiddag. plötsligt får datorn ett mindre meltdown och ger mig en blue screen på det. inget konstigt med det, jag lever med en tämligen känslomässig laptop (jo, man får så att säga vad man förtjänar). jaja. man startar om. man öppnar filen man höll på att jobba med. och datorn säger:

"the file is damaged and could not be repaired"

och nu undrar ni kanske varför jag sitter och bloggar i godan ro? varför jag inte använder versaler och utropstecken? varför jag inte ligger i ett hörn i fosterställning och gråter?

jo, för just nu är jag i chock.

folk som nästan är med om allvarliga katastrofer blir traumatiserade. de som står vid sidan om och ser allt elände, men inte är mitt i.

det första jag gjorde i morse var nämligen att backup:a. jag vaknade och hepp, om jag skulle säkerhetskopiera lite kanske! till saken hör att jag är SKITDÅLIG på backup. när jag backup:ade sist fanns det knappt färg-TV. hade filen havererat igår hade jag således varit väldigt många arbetstimmar back. jag inte bara varit väldigt många arbetstimmar back, jag hade varit hela min mentala hälsa back kan man säga.

jag hade varit på avgrundens botten.

nu står jag bredvid avgrunden. en hårsmån från döden.

herrejisses. lyckan. chocken.

jag behöver en filt.