vem är människan bakom tangenterna och vad har hon gjort med mig?

blev lite betuttad i det här påslakansetet från H&M Home. tänker att min unge skulle älska att ha en kanin och fåglar och en tvättbjörn med sig i sängen! dessutom är det på realisation och för den mycket överkomliga summan 124,50 riksdaler kan det bli mitt.

men.

för att få betala skiten måste jag handla för minst 190 kronor efter avdragna rabatter (och den som läst den här bloggen åtminstone någon gång innan kan kanske lista ut att Västgöten inte handlar på nätet utan att ha fickorna fulla med rabattkoder). och det finns inget annat jag behöver. eller ens vill ha. nada. men jag tänker att påslakanshelvetet faktiskt kan vara värt 190 kronor. nu måste jag bara hitta vadsomhelst så jag FÅR köpa skiten. jag sitter alltså här och svettas för att handla för ytterligare drygt hundrafemtio spänn (alternativt skita i rabatterna, ah mitt västgötska blod isar, och hitta något för en sextiofem kronor sisådär). har klickat mig runt H&M femtioelva varv men kan inte för mitt liv hitta något annat jag vill ha.

måste leta upp en febertermometer tror jag.

det här är INTE jag.

ps.

och för er som typ dog av nyfikenhet: det blev ett par byxor till mig. potentiellt för stora. jag kommer att prova dem, inse att jag inte alls är gjord för att shoppa kläder på nätet och ångra att jag inte försåg Barnet med fler söta örngott i stället. men nu tänker vi inte mer på det, tycker jag.