tisdag 1 mars 2011

kalla fötter

vi har officiellt haft en förskoleplats i sisådär fyra timmar. jag har redan känt grav separationsångest i sisådär fyra timmar. främlingar ska ta hand om mitt barn! främmande barn ska peta min unge i ögonen. kanske gör de saker helt annorlunda mot vad vi gör? äter, sover, leker, läser - ALLT! tvärt om bara. kanske ramlar min unge och så vet de inte hur man ska blåsa för att det ska försvinna? herrejisses, kanske förstår de inte ens genialiteten i hatt-skämtet?

är det bara jag eller tänker ni också home-schooling här?

2 kommentarer:

Pernilla sa...

Den värsta chocken för mig var när den numera fem-och-ett-halvt-årige sonen kom hem från dagis en dag när han var drygt 1,5 och gått på dagis sisådär en månad, och plötsligt sjöng en hel sång. Som jag inte lärt honom. Och rimmade en lång ramsa. Som jag inte heller hade lärt honom. Läge för att bli ambivalent. Det svider i mammahjärtat. Samtidigt som man pöser över av stolthet.

Jag har haft dagisbarn i fyra år nu. Först ett, sedan två. Jag saknar dem fortfarande varje dag när jag lämnat dem. Men de har de bra och någonstans vänjer man sig vid att det är såhär livet ser ut!

Grattis till platsen! Det kommer gå toppen!

Hanna sa...

hehe.. det kommer nog gå bra ska du se! men jag förstår dig.. (säger den av dina läsare med mest barnerfarenhet) ;)

å btw.. jag skulle DÖDA för så långt hår!! världen är så orättvis...