onsdag 30 mars 2011

man ska ta tillvara på vardagsögonblicken, har jag hört

gör mig till och lagar (tillsammans med min avkomma! mucho pedagogiskt och den biten) värsta husmanskosten med rotfrukter och fisk och krispiga primörer (färska, inte från frysdisken!) och herreminje (ja, ni hör) och istället för att låta måltiden vara ett enda långt pass av fridans med redskap utförd i barnstol eller att använda maten som hårinpackning eller dylikt så stoppar ungen in en sked, tittar på mig och säger: - mmm, dott! mamma, dott! meej!*

[konstpaus]

fick bita mig själv hårt i tungan för att inte vara den som först ställde sig upp på stolen och dansade med skedar som kastanjetter den här måltiden och istället bara: - åh, vad roligt att du säger det älskling! så glad mamma blir! men inombords. SÅ dansade på stolen.


men i morgon kör vi nog fridans och kastanjetter igen.
omväxling förnöjer.


* mmm, gott! mamma, gott! mer!

6 kommentarer:

Emma sa...

Haha! Kan se hela den scenen framför mig! Hejdlöst kul! :)

fiaelia sa...

Emma: ja, det var lite som ett parallellt universum där jag liksom hade ett... välartat barn! ;)

Petra sa...

Haha, UNDERBARA unge & mamma!

Kram

Linda sa...

wieee! härliga ni!

Linda sa...

och så ber jag om ursäkt för att jag skriver så korta kommentarer. till skillnad från dig, menar jag. herregud, att få en kommentar från dig är ju bättre än söndagstidningen. eller ja, lika plats då ;)

Jenny sa...

Hahahaha! Ja, med det berömmet skulle jag banne mig dansa på bordet. Ungar kan vara kräsna små varelser, det bör gudarna veta. Säger hon som jobbat på dagis, förlåt förskola, och där dagligen hamnat mitt i aktiviteten 1001 sätt att roa sig med en lunch.