sen: åla på sig tajts, hoppa i löparpjucks och slå tre flugor i en smäll - rasta hund, hämta glad unge på dagis och ta en löprunda - och jag bara: - jag är freakin' superwoman!
nu när endorfinerna lämnat kroppen, jag gjort en klassiker och somnat med ungen och vaknat galet sent och missat hela kvällen, så misstänker jag dock att sanningen ligger nånstans närmare det första. typiskt.
3 kommentarer:
han kommer sluta gråta.
snart gråter han när du kommer för att slita honom därifrån.... kram!
Anna har rätt! :-)
Och somna bredvid snusande, varm, älskad unge är det bästa som finns! Men det är retligt när man missar den efterlängtade egentiden...
frågan är bara NÄR?! (inte idag i alla fall) men tack för pepping!
Skicka en kommentar